Kultur, kreativitet och en framgångsrik skola
Vad har hjärnforskare Rolf Ekman, professor Anne Bamford och universitetsadjunkt Per Dahlbeck med skolan att göra? Jo, de forskar alla på områden inom pedagogik och visar i sin forskning hur viktigt kreativitet och lust är för att lyckas i skolan. Vi vuxna har ett ansvar i att ge barn utrymme till en meningsfull skoltid. Alla barn har rätt att lära sig utifrån sina egna behov. För att detta ska vara möjligt och meningsfullt måste vi som vuxna förlita oss på modern forskning och ta till oss de lärdomar som görs runt om i världen och tillämpa dessa här i Nora.
Fakta:
Den amerikanske skolforskaren och professorn James Catteral har tittat på ungdomar som haft en kulturberikad skoltid och drar följande slutsatser att de har:
- 18% större benägenhet att läsa vidare
- 9% större benägenhet till stark vänskap
- 20% större benägenhet att rösta
- 10% mindre risk till arbetslöshet eller icke-studier vid 20 års ålder
- presterar bättre än människor från icke-kreativa skolor
- större benägenhet att hitta bättre jobb
Kulturfattiga studenter var 5 gånger troligare i behov av kommunala bidrag vid 26 års ålder
Det finns ett problem med dagens skolor – många elever hoppar av. De blir uttråkade och anser att det är bättre att inte göra någonting alls än att delta i undervisningen. Varför då? I en förläsning om kreativitet berättar forskaren Ann Bamford att det finns en avsaknad av just kreativitet i våra skolor. Hon hänvisar till modern hjärnforskning som visar att när vi gör något kreativt uppvisar hjärnan ett speciellt mönster, som på forskarspråk benämns neuroplasticitet.
Hjärnforskare Rolf Ekman visar i sin forskning att hjärnan måste ha roligt. Han
menar med det att när vi har roligt och gör spännande saker som engagerar och utmanar, förändras kemin i hjärnan så att vi blir mer kreativa och positiva. Denna hjärnaktivitet avtar dock i skolan eftersom den inte underhålls och resultatet blir som Per Dahlbeck konstaterar: ”Eleverna är på ett ställe som är byggt för kreativitet och lärande, men ju mer dom är där desto mindre vill dom vara där”. Innebörden är vi måste förändra vår syn på vad kreativitet och lärande är.
Per Dahlbeck är universitetsadjunkt på lärarutbildningen vid Malmö Högskola och menar att det finns tre logiker av pedagogiskt tänkande. Det första kallar han 9A (efter dokumentärserien med samma namn), som innebär att allt hänger på pedagogen och pedagogens kunskaper. Eleven och dess kunskaper spelar mindre eller ingen roll. Den andra kallar han lyssnandets pedagogik, som tvärtemot 9A fokuserar helt på eleven och den kunskap eleven för med sig. Pedagogen får här liten betydelse.
Per Dalbeck menar att ingen av dessa är att föredra. Han förordar istället en tredje logik: En processtödjande pedagogik. Den innebär en likvärdig syn mellan pedagog och elev och deras kunskaper. I mötet generas NY kunskap – det kunskapas! I denna process är kopplingen till kultur, estetik och kreativitet både naturlig och självklar.
Ett exempel: Alla vet att 2+2 är lika med 4. Men det lämnar inte så stort utrymme
för kreativt tänkande. Om man istället ställer frågan: Vad är 4? Då krävs det mer
av både elev och pedagog, 4 kan vara ett resultat av 2+2, men det kan vara så mycket mera; en siffra, antal hjul på en bil mm. Vad funkar då? Ann Bamford listar ett antal punkter som hon menar är förutsättningar för en kreativ skola. Det handlar om att ha ett bra samarbete mellan skolvärldens alla delar.
Det är viktigt med en flexibel organisation och att ALLA har möjlighet att delta på lika villkor. Kvaliteten på den kultur som förmedlas är viktig. Ann menar här att det
i vissa fall när kvaliteten på kultur är dålig, som följd får negativa konsekvenser och det skulle vara bättre att inte ge någon kultur alls. Tid till utvärdering och reflektion är viktigt om man ska kunna ta lärdomar av sitt arbete. Det handlar också om att ge eleverna ett kulturrikt språk som de även får tillfälle att visa upp i någon form. Slutligen menar Ann Bamford att man måste våga ta risker och prova nya vägar.
I Ann Bamfords framtid är alla elever och pedagoger kunskapsbyggare med en förmåga att själva ta initiativ och ta till sig nya lärdomar. Detta samtidigt som man vågar ta risker. Skolan ska vara en plats där elever och pedagoger ser förändringar som möjligheter och inte som risker.
Detta är väl även Noras framtid?
|